Igår var de så himla synd om mig! Vi höll på att laga mat på kvällen och vi skulle koka lite zucchini. Från ingenstans faller kastruller ner på golvet där jag står och jag får vattnet över fötterna.. Jag bara skriker rakt ut och i panik börjar jag springa samtidigt som jag skriker, snabbt som tusen tar jag mig in i badrummet och ställer mig i badkaret. Andy sätter på kallt vatten och Sandra hämtar is och lägger i vattnet, fy fan vad ont de gör! Men efter en kvart i badet har smärtan försvunnit och chocken börjat lägga sig, jag verkligen skakade när jag stod i badet för jag blev så chockad och rädd.

Efter ytterligare en stund i badkaret har Andy varit och handlat aloe verakräm till mina fötter. Får sätta mig på en stol så torkar han och smörjer in, sakta men smäller blir smärtan värre och värre och jag vill bara tjuta hela tiden.

Pratar med både mamma och min sjuksystersyster och känns bra att höra ifrån dom när man lider och känner sig minst i världen!

Jag får mat serverat och vi kolla på film, jag får mer och mer panik. Kan inte sitta still, spänner hela kroppen för smärtan är så jävla jobbig. Tillslut sätter jag mig upp och säger "jag har panik ni kommer jag stortjuta" och så brast de! Haha stackars Sandra och Andy men dom var så fina mot mig! Andy smörjer in mina fötter igen och de blev lite bättre.

De blev samtal med Holger för lite mer sympati och fina Bella skickade sms som den apotekare hon håller på att bli ;)

Smärtan var inte rolig vid läggdags men jag hade allt vid min säng för att klara natten och vid 3-4 kunde jag äntligen sova några timmar, guld värt!!

Idag har de kommit blåsor och är rätt och svider då och då men smärtan är inte i närheten av igår! Fy faaaan, jag ville bara sjunka under jorden då! Försökte ta på bandage på fötterna plus flipflop för att följa med till affären men fick vända typ direkt, de ville sig inte. Så blir säkert hemma imorgon med....

Världens längsta inlägg om mina stackars fötter avslutar jag med några härliga bilder ;)