hade ingen energi till jobb så jag och mamma åkte och pratade med moster som fick förklara lite. efter de blev det att kramas med pappa och en fika och sen en sväng hem till malin där jag fick gosa med bästa liea. dagen avslutades med kramar från min bästa vän.

all denna kärlek behövde jag idag och egentligen tusen mer för nu är jag här, ensam hemma och känner mig så himla nere när jag blir själv och får tänka.

jag är rädd och jag vill bara att den ska försvinna nu nu nu. var inte kvar om ett halvår och bli för fan inte större!

hjälp, jag är rädd samtidigt som jag är så himla glad. just nu är mina tårar både av glädje och rädsla, förhoppningsvis är dom mest av glädje. jag tror chocken sitter i än. tar nog någon dag innan den släpper. är glad att jag är ledig imorgon.